reseberättelser

 

Sommaren 2010 såg jag på en sistaminuten sida "flygstol till Kalabrien 998 kr" och tänkte - Kalabrien, vad är det?

Jag fick snart veta att det låg i sydspetsen av Italien men jag hade aldrig hört någon vara där, spnnande med något nytt kände jag och började söka runt för att få mer information om landet och vart det var lämpligt att bo. Sagt och gjort så hade jag bokat flygstol hos Solresor för en vecka i Kalabrien och flyget gick till staden Lamezia.

Jag hade bokat rum via www.hotels.com på ett hotell som låg i den lilla byn Tropea med havsutsikt där man kunde skymta vulkanen Stromboli mot horisonten.

Eftersom jag var osäker på hur jag skulle ta mig dit så valde jag att betala solresor för att åka med deras transfer, men nu vet jag att man enkelt kan ta sig dit både med tåg och buss, alternativt taxi eller hyra bil. Flygplatsen ger all information om hur man ska ta sig vidare.

Tropea är beläget på ett brant berg ut mot det Tyrrenska havet, vid Italiens tåspets. Det är svårt att säga var husen i byn slutar och var bergen börjar - invånarna har byggt sina hem direkt på klippavsatserna.
Kuststräckan kallas Costa degli Dei, Gudarnas kust, och visst är det vackert. Tropea ligger inbäddad i grönska, naturen här håller sig grön nästan året om.
Inne i denna gamla by är det trånga gränder. Här känner du direkt att du vill strosa runt och bara supa in den lugna atmosfären, Tropea har sin eget lunk och ingen verkar ha särskilt bråttom. Det gör byn till ett perfekt resmål för avkoppling.

Kaféerna och restaurangerna ligger på rad och plötsligt öppnar sig en gränd och där hittar du en ny restaurang. på gatorna. På ett av torgen har en gammal man vid namn Tonino sin glassbar, Gelateria Tonino. Han gör sin egen glass som inte liknar någon annan, han tillverkar glass med rödlökssmak.
Rödlök är en av Kalabriens specialiteter liksom solmogna tomater. Här har du verkligen det Italienska köket som vi alla tänker oss det - solens mat! 



Utsikten är strålande vacker utöver det turkosa havet och de Eoliska öarna, med Stromboli som paradskepp. Det går att ta båtar hit ut och de som besökt öarna säger att de är makalöst fina att vandra runt på. Du kan också kvällskryssa ut till Stromboli och se hur lavan färgar toppen röd.

Nere på beachen hyr man solstolar och parasoller, några tillhör hotell medan andra är fritt fram att hyra, mitt favoritställe blev hos en Italiens familj som även drev en liten bar vid stranden och vi blev bästa kompisar efter ett par dagar trots att ingen kunde ett ord Engelska. Pappan i familjen kom varje dag med färsk fisk som han stolt visade upp och ville sälja som lunch.

Hyrde bil en dag och körde söderut mot messinasundet som delar Italien och Sicilien. Målet för dagen var "spökstaden" Pentedattilo och på vägen passerade jag en by som hette Scilla, ytterligare en vacker gammal by som sluttar ner i havet med sin början i bergen och slutar med en lång sandstrand, tog mig en stund för att vandra runt i gränderna även här och man hamnar mitt i vardagslivet där människor hänger ut sin tvätt på linor och handlar frukt från närmaste gatustånd.

 

När jag passerar staden Reggio de Calabria känner jag en helt annan puls, här är det högtryck och bilköer. Härifrån kan man ta färjan över till Sicilien om man vill besöka det men jag skulle vidare till den övergivna staden uppe i bergen så jag körde vidare.

Väl framme ser man bergtopp och mitt i berget ligger en by på en brant sluttning, helt övergiven. Staden grundades 640 före kristus. Då en blomstrande handelsstad under större Grekland och romerska epoker. Staden skadades svårt av en jordbävning år 1783, som orsakade migreringen av en stor del av befolkningen. Staden var helt obebodd från mitten av 1960 till 1980-talet, då den delvis blivit återställd och några har anlänt tillbaka.

 

När man är i Italien känns det som att maten och vinet ska vara i fokus och jag tog reda på några restauranger som skulle besökas. Min favorit som faktiskt fick besök av mig två gånger var Ristorante Pimm'S Di Seva. De serverade underbar Italiensk mat av hög klass, dessutom var servicenivån på topp. Hög prisnivå för att vara Kalabrien, men med Svenska mått ändå billigt. Mozzarellan här är nog den godaste jag ätit och tonfisken var så färsk att den smälte mot tungan. De lokala vinerna var helt ok även om jag föredrar viner som kommer från norra Italien. Med några få undantag för det vita vinet Greco di Bianco som var riktigt njutningsbart, liksom det bästa röda vinet ciró. Exempel på bra producenter är; Caparra & Siciliano, Fattoria San Francesco, Vincenzo Ippolito, och Librando.



En annan favorit var restaurangen La lamia som också fick återbesök, här stor borden ute på ett litet torg och det hängde tavlor på husfasaderna. Maten var enormt vällagad, hjärtat av Italen med en risotto som var av toppklass, missa inte heller aubergine här!

Här har inte turismen exploderat ännu, jag upplevde inte att jag träffade någon svensk på en vecka, eller nordbo överhuvud taget, det kändes som att hit kommer Italienarna själva för att semestra och jag skulle kunna komma hit en dag för att sitta i en liten lägenhet, skriva på en bok och sippa på ett gott rött vin.

De svenskar som åker hit åker med Solresor till en all inclusive reort strax utanför Tropea, och de verkar bli kvar där, vilket är stor synd eftersom de missar atmosfären i Tropea, gastronomin och de lokala gelatterierna.

Skippa charter hit, ta en flygstol eller åk hit med Ryanair via London till Lamezia, njut av Italens kök och atmosfären!