reseberättelser

 

Blir varm i hjärtat när jag tänker på denna plats! Har återvänt hit både vinter och sommar och det är lika vackert året runt. Denna genuina lilla by i Italienska alperna med människor som gärna hjälper till och gör sitt yttersta för att du ska ha det bra. http://www.alagna.it/

Alagna Valsesia är en bergsort som lockar besökare på skidsäsongen under vintermånaderna och vandringssäsongen under högsommaren. Det råder en alldelles speciell atmosfär i den här staden. Alagna är inte stort: det finns endast ca 400 invånare och består i princip av en huvudgata som under högsäsongen blir till gågata. Här finner man stadens kyrka S. Giovanni Battista, små butiker och en handfull restauranger.

 

Du flyger till Milano med fördel Malpensa eftersom det ligger närmast. Det går inga direkta trnsfers hit upp så be hotellet ordna med taxi, alternativt hyr en bil, det är enkelt att köra hit upp även på vintern.

Alagnia har endast en lift upp, via mellanstationen Pianalunga går den sedan ända upp till Passo Salati och därmed förbinder Alagna med andra städer vid Monte Rosa-massivet, där ibland Gressoney i Aostadalen. När man anländer till Pianalunga befinner man sig 2.046 m.ö.h., medan Passo Salati går ända upp till 2.980 meter
Härifrån finns en av alpernas längsta svart/röda pister och jag älskar att köra gärnet nedför. Den är bred och bitvis brant men långa sträckor har den en sådan lutning som är prefekt att bara sätta i stålkanterna och köra på i full fart framåt med stora svängar. Eftersom solen ligger på här kan sista biten vara rätt slushig och jag lovar att du har mjölksyra i låren när du kommer ner! 2 000 fallhöjdsmeter säger väl allt :-)

Från Passo salati har du en mängd off pist åk att välja mellan också, dels kan du härifrån ta dig mot passo Zube, du tar på dig stighudarna och går ungefär en timma för att åka ner via en smal och brant colouir som vi kallar "shacketten", se bilden nedan... Det är brant och smalt! Här vill du inte trilla för då kan du bryta en arm eller två och detta är nog gränsen till hur brant jag vill åka, men det är tufft och adrenalinet gör sig påmint!



Annars tar man liften mot Punta Indren som är en ren offpist lift och här kan du dels åka den makalöst vackra Balman som endast är 20 minuters vandring från liften och du kommer ända ner till Alagna när det finns gott om snö, annars kan man ta på stighudarna vid slutet av åket och vandra över ett krön för att komma tillbaka till Pienalunga liften, tar bara 30 min att gå. Ett annat åk är att ta någon av nedfarterna mot Gressoney, det finns flera olika att välja på beroende på vilken svårighetsgrad du vill ha, bilden nedan är en av de turerna... Här hittar du också en mycket trevlig restaurang på vägen ner som du endast når genom att åka offpist, jag kallar det "gula huset" och då vet de flesta vilket man menar.



En favorit på toppen av Salati har alltid varit Refugio Guglielmina som tyvärr har brunnit ner, där kunde du njuta underbart god Italiensk mat och goda viner... jag kommer sakna denna plats som jag också hann övernatta i på vår sommarvandring som jag berättar om längre ner...



Andra Rifugio är på Punta Gnifetti som ligger på 3 647 möh dit du går med stighudar, eller Rifugio Margherita på 4 550 m.ö.h och denna ligger precis vid toppen av Monterosa, jag har inte varit här men tänker ta mig hit.... Du kan läsa mer om dem här http://www.rifugimonterosa.it

Några entusiaster tar på sig hudar och går ända bort till Zermatt, en nätt 3 dagars tur som ska vara makalöst vacker.

Vad gäller mat så finns det flera restauranger som bjuder på det genuint Italienska, som Bar unione och Dir und Don som ligger mitt på gågatan. Men missa inte Mantagna di Luce http://www.montagnadiluce.it/ som drivs avlegendariske skidåkaren Sergio Gabbio. Här har jag ätit världens godaste tiramisu!!! Här får du den godaste maten i hela Alagnia, men boka bord för det är väldigt litet och mycket populärt!

Har också hittat ett klart favoritboende som ligger precis bredvid liften, Residence Mirella! http://www.residencemirella.com/
Här blir du välkomnad av familjen Prato som gärna hjälper dig med allt du behöver, och du känner dig verkligen omtyckt som gäst! Rummen är relativt enkla men läget och gästfriheten väger upp detta, Daniela gör allt för att du ska trivas och tillverkar dessutom egen choklad i restaurangen.

Är du här på våren ska du inte missa den årliga BBQ festen där du kan åka skidor över en pool, det är en jätterolig tillställning där det grillas, dricks öl och bjuds på underhållning! Spring BBQ at Monterosa http://www.youtube.com/watch?v=Ghdet21JXIo

Eftersom jag också vandrat här sommartid måste jag rekommendera detta, vi valde att gå upp längs Val d'Otro som startar i Alagnia och går hela vägen upp till Passo Slati. Detta är makalöst vackert! För dig som inte vill gå hela vägen upp vilket är en jättetuff vandring om du inte är tränad så tycker jag att du ska ta dig en dag och vandra upp till fäbodvallarna för det är en "heaven on earth" plats och vyerna är slående.
Här finns några begsstugor och en mindre restaurang där du kan köpa enklare rätter och det kan vara en lagom tur att gå hit upp för att äta lunch och sedan vandra neråt igen. Bilderna nedan är från denna fädbodvall.

  

Vi valde att vandra vidare över vallar och bäckar, vi träffar fjällkor med bjällror som klingar och passerar fädbodvall efter fäbodvall, när vi gått igenom Passo Zube ser vi Refugio Guglielmina som tyvärr inte finns kvar längre. Dit skulle vi för att njuta en god middag och stanna en natt efter en hel dags vandring uppåt. Från Passo Zube upp till Salati var det tungt, höjdmetrar börjar kännas och vi har gått hela dagen, men vyerna är så vackra att det hjälper oss den sista biten och jag har nog aldrig njutit så mycket av en rejäl middag. Om du vill upp på toppen sommartid kan du ta liftarna från Alagnia... De som ska göra en topptur till Monterosa på 4 550 möh tar liften upp och vandrar sedan upp längs den snöklädda toppen till Refugio Marharita.