reseberättelser

Mina pärlor runt om i världen

Engelberg

Kategori: Skidresor

 
Århundradets tajming?
Säsongen 2012/2013 bjöd på mycket skidåkning för min del och ingenting kan hittills mäta sig med den vecka vi fick i Engelberg. En bättre tajming kan man inte göra vad gäller snödump och väder. Det händer några få gåner i livet. Just vecka 7 2013 hände detta oss om och om och om igen.
 
När vi lördag eftermiddag kliver in på Guide byrån får vi omedelbart veta att söndagen kommer bli årets bästa skid dag och om möjligt bästa skid dagen på 5 år! Det har snöat konstant i tre veckor och inte varit en klar dag. Söndagen är första klara dagen och det ligger ett puder djup på 1 meter. Vi tittar på varandra och säger:
- Klarar vi av detta första skid dagen på resan utan uppvärmning?
 
Självklart är väl svaret, vi vill inte missa årets puderdag!
 
08:00 söndag morgon står vi utanför guide byrån, huttrandes, det är minus 20 i byn och vi ser entusiaster överallt som är fulla av förväntan och adrenalin inför dagens åk. Vi är en grupp på 7 personer av blandad skara i åldrarna 25 till 65. När vi ställer oss i liftkön är det rejäl spänning i luften, det kokar av iver att komma upp på berget och det är som en elektrisk stöt går genom folkmassan. Äntligen! Liften öppnar och vi är på väg
 
Vi har en brief i liften på väg upp och förstår att vi ska börja med ett off-pist åk som heter Laub. Vi tar oss upp mot Titlis och skråar över en bergstopp för att sedan kasta oss ut. Herregud! Jag har puder upp till bröstet och kommer nästan inte fram, helt galet, måste ha ännu högre fart och det leder till en kullerbytta, men upp igen och sedan är det fullt ös, nu är det ingen som stannar och det yr snö så man knappt ser. Alla skriker av glädjen och adrenalinkicken. Trots 6 månaders flitigt besökande på gym och därtill löpträning är det inte utan att jag börjar känna mjölksyran mot slutet av åket.
 
  
 
Snabbt tillbaka till liften och nu ska vi ta oss till Galtiberg, baksidan av Titlis, ett åk på 2 000 fallhöjdsmeter och totalt 15 km långt i djupt puder. Det här åket är ännu bättre, det är mer orört och känns vildare, här gäller det att man hittar ner och åker rätt väg för at tinte hamna i en extremt lavinfarlig och smal ravin som kan bli enda vägen ner vid ett fel åk. puder, puder, puder överallt så långt ögat kan nå.
 
Nu vill guiden köra ett åk till utan att äta men där säger mitt blodsocker stopp, klockan är 13:30 och vi har varit igång sedan 09:00 så jag tar min väninna med in i en lunchrestaurang halvvägs upp tillbaka på berget medan resten fortsätter endast itryckta en Snickers för att åka ett glaciaäråk, därefter plockar de upp oss en timme senare och vi kör Galtiberg igen.
 

Det var inte svårt att somna denna kvällen med ett stort leende på läpparna.
 
Ungefär såhär fortsätter veckan, det snöar 40-50 centimeter på nätterna och solen skiner på dagarna, varje dag bjuder på nysnö och vi tar oss på egen hand både till Laub och Galtiberg för att njuta om och om igen. Första åken på dagen kunde man lätt göra i pisterna med 50 cm nysnö.
 
Vi tog oss också över till Brunni för några åk och här kan man också hitta några riktigt fina åk som man enkelt når på korta turer på bara 10-15 minuter, här är det inte heller lika stor puderhets så man hinner fler åk innan det blir uppkört, här är det också mer skog.
 
Vi valde att bo på Spannort Hotell som är Svensk ägt. Vi fick fantastisk service hela veckan, väldigt familjärt och stora goda frukostar. Det höll en hög standard och det fanns en mycket fin bastu anläggning som man bokade privat per timma utan kostnad. Total avkoppling. Hotellets restaurang är också känd i byn som håller hög standard, här behöver man boka bord då det är populärt.

God mat erbjuds också på Skilodge, ett annat svenskägt hotell i byn med härlig atmosfär.
 
Hotel Alpenclub är också ett måste under veckan och även här behöver man boka bord i god tid, här är det gemytligt och stämningen är hög.
 
Bästa ställena att tillbringa sin tid på för en trevlig lunch på uppe på berget är enligt mig Jochpass Stübe, samt hytterna vid Trübsee och hyttan vid Stand. Om det kommer en dat med strålande solsken och det inte finns några pudervidder att jaga så ska man definitivt ta sig upp till Fürenalp för att avnjuta en långlunch med vidunderlig utsikt över Engelberg och bergen.

Alagnia - Freeride Paradise

Kategori: Skidresor

 

Blir varm i hjärtat när jag tänker på denna plats! Har återvänt hit både vinter och sommar och det är lika vackert året runt. Denna genuina lilla by i Italienska alperna med människor som gärna hjälper till och gör sitt yttersta för att du ska ha det bra. http://www.alagna.it/

Alagna Valsesia är en bergsort som lockar besökare på skidsäsongen under vintermånaderna och vandringssäsongen under högsommaren. Det råder en alldelles speciell atmosfär i den här staden. Alagna är inte stort: det finns endast ca 400 invånare och består i princip av en huvudgata som under högsäsongen blir till gågata. Här finner man stadens kyrka S. Giovanni Battista, små butiker och en handfull restauranger.

 

Du flyger till Milano med fördel Malpensa eftersom det ligger närmast. Det går inga direkta trnsfers hit upp så be hotellet ordna med taxi, alternativt hyr en bil, det är enkelt att köra hit upp även på vintern.

Alagnia har endast en lift upp, via mellanstationen Pianalunga går den sedan ända upp till Passo Salati och därmed förbinder Alagna med andra städer vid Monte Rosa-massivet, där ibland Gressoney i Aostadalen. När man anländer till Pianalunga befinner man sig 2.046 m.ö.h., medan Passo Salati går ända upp till 2.980 meter
Härifrån finns en av alpernas längsta svart/röda pister och jag älskar att köra gärnet nedför. Den är bred och bitvis brant men långa sträckor har den en sådan lutning som är prefekt att bara sätta i stålkanterna och köra på i full fart framåt med stora svängar. Eftersom solen ligger på här kan sista biten vara rätt slushig och jag lovar att du har mjölksyra i låren när du kommer ner! 2 000 fallhöjdsmeter säger väl allt :-)

Från Passo salati har du en mängd off pist åk att välja mellan också, dels kan du härifrån ta dig mot passo Zube, du tar på dig stighudarna och går ungefär en timma för att åka ner via en smal och brant colouir som vi kallar "shacketten", se bilden nedan... Det är brant och smalt! Här vill du inte trilla för då kan du bryta en arm eller två och detta är nog gränsen till hur brant jag vill åka, men det är tufft och adrenalinet gör sig påmint!



Annars tar man liften mot Punta Indren som är en ren offpist lift och här kan du dels åka den makalöst vackra Balman som endast är 20 minuters vandring från liften och du kommer ända ner till Alagna när det finns gott om snö, annars kan man ta på stighudarna vid slutet av åket och vandra över ett krön för att komma tillbaka till Pienalunga liften, tar bara 30 min att gå. Ett annat åk är att ta någon av nedfarterna mot Gressoney, det finns flera olika att välja på beroende på vilken svårighetsgrad du vill ha, bilden nedan är en av de turerna... Här hittar du också en mycket trevlig restaurang på vägen ner som du endast når genom att åka offpist, jag kallar det "gula huset" och då vet de flesta vilket man menar.



En favorit på toppen av Salati har alltid varit Refugio Guglielmina som tyvärr har brunnit ner, där kunde du njuta underbart god Italiensk mat och goda viner... jag kommer sakna denna plats som jag också hann övernatta i på vår sommarvandring som jag berättar om längre ner...



Andra Rifugio är på Punta Gnifetti som ligger på 3 647 möh dit du går med stighudar, eller Rifugio Margherita på 4 550 m.ö.h och denna ligger precis vid toppen av Monterosa, jag har inte varit här men tänker ta mig hit.... Du kan läsa mer om dem här http://www.rifugimonterosa.it

Några entusiaster tar på sig hudar och går ända bort till Zermatt, en nätt 3 dagars tur som ska vara makalöst vacker.

Vad gäller mat så finns det flera restauranger som bjuder på det genuint Italienska, som Bar unione och Dir und Don som ligger mitt på gågatan. Men missa inte Mantagna di Luce http://www.montagnadiluce.it/ som drivs avlegendariske skidåkaren Sergio Gabbio. Här har jag ätit världens godaste tiramisu!!! Här får du den godaste maten i hela Alagnia, men boka bord för det är väldigt litet och mycket populärt!

Har också hittat ett klart favoritboende som ligger precis bredvid liften, Residence Mirella! http://www.residencemirella.com/
Här blir du välkomnad av familjen Prato som gärna hjälper dig med allt du behöver, och du känner dig verkligen omtyckt som gäst! Rummen är relativt enkla men läget och gästfriheten väger upp detta, Daniela gör allt för att du ska trivas och tillverkar dessutom egen choklad i restaurangen.

Är du här på våren ska du inte missa den årliga BBQ festen där du kan åka skidor över en pool, det är en jätterolig tillställning där det grillas, dricks öl och bjuds på underhållning! Spring BBQ at Monterosa http://www.youtube.com/watch?v=Ghdet21JXIo

Eftersom jag också vandrat här sommartid måste jag rekommendera detta, vi valde att gå upp längs Val d'Otro som startar i Alagnia och går hela vägen upp till Passo Slati. Detta är makalöst vackert! För dig som inte vill gå hela vägen upp vilket är en jättetuff vandring om du inte är tränad så tycker jag att du ska ta dig en dag och vandra upp till fäbodvallarna för det är en "heaven on earth" plats och vyerna är slående.
Här finns några begsstugor och en mindre restaurang där du kan köpa enklare rätter och det kan vara en lagom tur att gå hit upp för att äta lunch och sedan vandra neråt igen. Bilderna nedan är från denna fädbodvall.

  

Vi valde att vandra vidare över vallar och bäckar, vi träffar fjällkor med bjällror som klingar och passerar fädbodvall efter fäbodvall, när vi gått igenom Passo Zube ser vi Refugio Guglielmina som tyvärr inte finns kvar längre. Dit skulle vi för att njuta en god middag och stanna en natt efter en hel dags vandring uppåt. Från Passo Zube upp till Salati var det tungt, höjdmetrar börjar kännas och vi har gått hela dagen, men vyerna är så vackra att det hjälper oss den sista biten och jag har nog aldrig njutit så mycket av en rejäl middag. Om du vill upp på toppen sommartid kan du ta liftarna från Alagnia... De som ska göra en topptur till Monterosa på 4 550 möh tar liften upp och vandrar sedan upp längs den snöklädda toppen till Refugio Marharita.

Frankrike - Chamonix

Kategori: Skidresor



Har hunnit besöka denna plats tre gånger nu och kan sammanfatta det såhär - Det är stort, det är hardcore och det är ett puderparadis. Hit åker du inte utan stidhudar och ett par turbindningar :-)  www.chamonix.com

Hit åker många entusiaster som gillar toppturer och tung puder åkning. Jag skulle inte skicka hit någon som i förta hand vill glida runt i backarna och lapa sol eftersom systemet inte är så sammanhängande. Här väljer du vilken topp du vill åka upp på och tar buss mellan de olika liftsystemen. Att byta system tar lång tid. Jag har bättre tips till dig som vill åka mycket pist.

Till Geneve går de flesta flyg idag och billigast åker man med Easy Jet men det är verkligen ett lågprisflyg alla kategorier. Min egna favorit är Swiss. Transfer från Geneve till Chamonix finns det många av men jag har åkt med Chamexpress alla gånger hittills, enkelt och prisvärt! www.chamexpress.com

Om det är en tung puder dag så vill de flesta upp på Grand Montets och pressa max, då blir köerna långa redan tidigt på morgonen och det kan ta en timma att komma upp på berget. Här finns ju oändligt mycket offpist lätt tillgängligt och min egna favorit är Le lavancher. Dock blir det snabbt uppåkt. De riktigt farliga områdena på Les Grands Montets är koncentrerade kring toppen, vid glaciärerna, och att det längre ner på berget går att göra fler misstag utan att konsekvenserna blir lika ödesdigra.

 

Jag blev väldigt förtjust i systemet Balme tour (le tour)! Dels för att inte så många väljer detta i första hand när det är en puderdag och dels för att solen når hit tidigt. På framsidan av Le tour finns mycket rolig skogsåkning och tar man sig över kammen bort mot Vallorcine så får man grymma åk i näst intill orörd puder, dels genom skog men också på öppna fält. Det går att åka hela vägen ner till Vallorcine genom skogen och från Vallorcine kan du ta tåget tillbaka till Chamonix eller en lift tillbaka upp mot Le tour. Dock ska man vara försiktig om man kommer nära en "bowl" som det lätt kan gå laviner i.

Brévent och Flégere är också system man tar sig upp i för vissa turer, från Brévent kan du ta dig ner i Hotelfacet som är ett brant offpist åk och be gärna om vägvisning för att få ett bra insteg! I både Brévent och Flégere finns mycket bra piståkning, dessutom är det solsida så här kan man spendera en dag om man vill ha lite mer glidartid och hänga i solen på ett trevligt café. Från Flegére kan man ta sig vidare på många fina toppturer med stighudar, dels kan du gå upp till Key hole och denna tur är enormt vacker, dock inget för den otränade då det kommer ta ett par timmar att nå dit.



Aguille Du Midi är ett måste att besöka även om du inte tänker åka skidor, härifrån har du en bedårande utsikt över hela Chamonix och dess toppar, du ser också toppen på Mount Blanc här. Jag valde att åka Vallé Blanche ner, att gå över kammen ett måste för att nå det klassiska drygt 2 mil långa glaciäråket Vallée Blanche. På drygt 2 800 fallhöjdsmeter, från Chamonix på 1 035 meter över havet till toppen av Aiguille du Midi på 3 842 meter. Det innebär att ett långt offpiståk väntar – förutsatt att du tar dig över helveteskammen och jag måste erkänna att det känns lite läskigt att gå här trots stegjärnen som jag knäppt på mig, det är brant och isigt och på sidorna är det rena stup. Men åket är en enorm naturupplevelse, förvisso är det glaciär så man behöver vara uppmärksam och se till att inte ramla! Åket i sig är inte tekniskt svårt utan det är naturupplevelsen och det vilda man söker. Åk med guide är ett måste för dig som inte känner till berget eller glaciären, jag åkte själv med en som säsongat några år. Sele och isskruv är ett måste!

På vägen ner höll vi på att åka in i en hög militärer som hade någon form av övning i glaciar räddning och det hängde några stycken i rep som var hissade ner i sprickor, det såg ganska lustigt ut så jag var självklart tvungen att stanna och stirra lite, kanske kunde lära mig ett knep eller två ;) Skämt åsido så insåg man vilket tungt jobb det var att dra upp någon ur en glaciärspricka.

   

Jag har tagit lavinkurser uppe på berget här och det är väl investerade pengar för säkerheten är allt när du ger dig ut offpist, och jag kommer också gå glaciär kurs för det är inget att leka med sprickorna som finns där inget ont anandes! Vi fick en heldags träning i att söka upp sändare, gräva, förutspå lös snö och dess skikt - att rekommendera!

Italien - Champoluc

Kategori: Skidresor

champoluc