reseberättelser

Vi åkte en weekend till Wien för att fira min pappas 60 års dag.

Vi valde att bo nära Schwedenplatz eftersom här ligger stora restaurangstråken samt gångavstånd till allt.

En väldigt vacker och ren stad som var enkel att promenera runt i. Vi hittade många bra restauranger som höll hög kvalitet för bra peng.

Jag vill verkligen rekommendera Salzgries, ett brasserie och bistro med Franskt kök http://www.le-salzgries.at/en/home samt en fantastisk och elegant italienare vid namn Fabios http://www.fabios.at/

Är du i Wien ska du självklart äta Wienerschnitzel, det finns i varje gatuhörn.

Ta gärna ett besök i Skybar på Sofitel hotel, här har du panorama utsikt över hela staden samtidigt som du njuter goda drinkar :)

Jag vill också rekommendera ett besök på Spanska ridskolan, även för den som inte är hästintresserad då själva upplevelsen av byggnaderna och showen är magnifik.

Här finns mycket bra shopping som är bra koncentrerad i stadskärnan shopping, den är ganska koncentrerad till Stephansplats och på Kärntner Strasse hittar du alla stora märken.

Hela staden har en vacker arkitektur och centrum präglas at den mäktiga Stefansdomen, vars äldsta delar går tillbaka till 100 talet, tyvärr skadades denna under andra världskriget men har blivit helt återställd

 

En tripp till slottet och stora parken i Schönbrunn var helt klart värt en halv dag, anses som ett av de mer betydande kulturupplevelserna i Wien. Uppbyggt 1687. I den stora parken finns också ett stort Zoo med världens alla djur, för den som är intresserad (Tiergarten Shönbrunn).

Århundradets tajming?

Säsongen 2012/2013 bjöd på mycket skidåkning för min del och ingenting kan hittills mäta sig med den vecka vi fick i Engelberg. En bättre tajming kan man inte göra vad gäller snödump och väder. Det händer några få gåner i livet. Just vecka 7 2013 hände detta oss om och om och om igen.

 

När vi lördag eftermiddag kliver in på Guide byrån får vi omedelbart veta att söndagen kommer bli årets bästa skid dag och om möjligt bästa skid dagen på 5 år! Det har snöat konstant i tre veckor och inte varit en klar dag. Söndagen är första klara dagen och det ligger ett puder djup på 1 meter. Vi tittar på varandra och säger:

- Klarar vi av detta första skid dagen på resan utan uppvärmning?

 

Självklart är väl svaret, vi vill inte missa årets puderdag!

 

08:00 söndag morgon står vi utanför guide byrån, huttrandes, det är minus 20 i byn och vi ser entusiaster överallt som är fulla av förväntan och adrenalin inför dagens åk. Vi är en grupp på 7 personer av blandad skara i åldrarna 25 till 65. När vi ställer oss i liftkön är det rejäl spänning i luften, det kokar av iver att komma upp på berget och det är som en elektrisk stöt går genom folkmassan. Äntligen! Liften öppnar och vi är på väg

 

Vi har en brief i liften på väg upp och förstår att vi ska börja med ett off-pist åk som heter Laub. Vi tar oss upp mot Titlis och skråar över en bergstopp för att sedan kasta oss ut. Herregud! Jag har puder upp till bröstet och kommer nästan inte fram, helt galet, måste ha ännu högre fart och det leder till en kullerbytta, men upp igen och sedan är det fullt ös, nu är det ingen som stannar och det yr snö så man knappt ser. Alla skriker av glädjen och adrenalinkicken. Trots 6 månaders flitigt besökande på gym och därtill löpträning är det inte utan att jag börjar känna mjölksyran mot slutet av åket.

 

 

Nu vill guiden köra ett åk till utan att äta men där säger mitt blodsocker stopp, klockan är 13:30 och vi har varit igång sedan 09:00 så jag tar min väninna med in i en lunchrestaurang halvvägs upp tillbaka på berget medan resten fortsätter endast itryckta en Snickers för att åka ett glaciaäråk, därefter plockar de upp oss en timme senare och vi kör Galtiberg igen.

 

 

Ungefär såhär fortsätter veckan, det snöar 40-50 centimeter på nätterna och solen skiner på dagarna, varje dag bjuder på nysnö och vi tar oss på egen hand både till Laub och Galtiberg för att njuta om och om igen. Första åken på dagen kunde man lätt göra i pisterna med 50 cm nysnö.

 

Vi tog oss också över till Brunni för några åk och här kan man också hitta några riktigt fina åk som man enkelt når på korta turer på bara 10-15 minuter, här är det inte heller lika stor puderhets så man hinner fler åk innan det blir uppkört, här är det också mer skog.

 

En resa jag länge drömt om att få göra och jag fick möjligheten att ta ut 4 veckors semester under mars månad för att få uppleva Australiens östkust.

Förväntningarna var höga på alla äventyr som väntade här och det kändes som den långa resan över var en oändlighet. Mellandlandningar i London och Hong Kong med lite väntetider så tog resan totalt 25 timmar och det är ju utan att underdrift en väldigt lång restid. Mina ben var svullna och fötterna var så fyllda med vätska att jag inte ens fick på mig mina skor.

Vi landade i Melbourne trötta och omtöcknade för att stanna hos min väninna några nätter innan färden gick norrut. Melbourne i sig har inte så jättemycket att erbjuda, men däremot så måste man hyra en bil och köra The Great Ocean road mot Adelaide. Vilken makalöst vacker vägsträcka, som att köra i en kuliss. Med facit i hand skulle vi lagt 2-3 dagar här och kört hela vägen till Adelaide.
Vi spenderade också en dag uppe i blue mountains, även det vacker natur med sina blåskiftande träd. Här finns mycket att uppleva så jag skulle kunna åka tillbaka för att klättra, cykla mountainbike eller paddla kajak. Men med ett digert Schema och många stopp som skulle hinnas med på 30 dagar så fick vi plocka guldkornen.

Efter 4 dagar tog vi greyhound buses till Sydney. Här är en stad som erbjuder mycket! Vackra byggnader, rent på gatorna, i hamnen finns barer och restauranger, på Bondi beach kan man sola och bada med Sydney som kuliss och det är inte utan att man imponeras av det gigantiska operahuset och det är en speciell känsla att den är kaklad med plattor från Höganäs i lilla Sverige, lite extgra stolethet känner man :-)
Vi vandrade också över Harbour bridge samt tog en båttur i solnedgången - väldigt vackert!

Tre dagar senare var det dags att resa vidare och denna gång tog vi oss till Byron Bay. När vi anlände hit kändes det som att komma tillbaka till 70 talet. Det var flower power, peacemärken och surfare i varje gatuhörn och i parkerna satt människor och delade en joint. Hit åker surfarna och väntar in sina vågor, utanför stränderna sitter de i 30-tal på sina brädor för att vänta in rätt våg. Staden genomsyras av en drogliberal stämning och mycket fest. Det finns gott om barer och nattklubbar och här är stämningen alldeles speciell, lätt att ryckas med och hamna i det sköna lunket. 

 

Vi blev kvar någon dag extra för att hoppa fallskärm och det kändes som rätt plats att låta detta bli premiären! Därefter var det hög tid att resa vidare. Vårt nästa stopp skulle bli Hervey bay där vi skulle stanna en natt innan avfärd till Australiens största Sand Ö - Frasier Island. Vi köpte ett paket via Koala Adventures och då ingick 3 dagar på Frasier Islands samt 3 dagars segling i Whitsunday Islands.
Vi slussades ihop med ett gäng människor, totalt skulle vi vara 8 personer i en Landrover Defender. Vi fick all nödvändig utrusning samt en lista på vad som skulle inhandlas. Återigen så hade vi behövt vara mer noggranna med urvalet av reskamrater för väl på ön hade inte samtliga människor samma mål med äventyret. Våra vänner ville helst dricka öl och spela gitarr medan vi ville gå upp i gryningen för att se Hajar passera ute vid Indian Head - det hela fick bli en kompromiss och vi såg inga hajar trots tidig morgon och guidernas löfte men Dingos fanns det gott om. Vi upplevde vackra sjöar som Lake McKenzie och Lake Wabbie och vi hann vandra i en mindre regnskog där vi fick se ett dussin kackaduor. Dessa väckte oss varje morgon på ön, vart vi än befann oss. Ska jag återvända hit kommer jag göra det på egen hand så jag slipper anpassa mig till vad andra vill uppleva.

Efter detta äventyr bar färden vidare mot Arilie Beach och nu skulle vi få segla 3 dagar på båten "the Card" som Sverige vann Whitbrad round the world på 1989. Det här var verkligen en höjdpunkt! Inte nog med att båten var snabbast i hela Whitsundays arkipelag och vi raceade ett antal gånger mot andra seglare som inte hade en chans vilket gav många glädjetjut, så var detta ett paradis på jorden. Kristallklart vatten, korallrev och kritvita sand öar. Vi gick i land på en berömd sandstrand som heter Whitehaven Beach och detta är nog hittills en av de vackraste platser jag upplevt. På kvällarna lade vi till vid olika öar för att ha barbeque och på dagarna erbjöds man dykning medan det var lunch stopp. Dock är det inte den bästa sikten i vattnen här för dykning då det är en del båttrafik, i så fall ska man längre ut i kustbandet.

Nu har vi börjat närma oss slutet av resan och vi ska vidare mot Cairns för att ta oss ut på en 3 dagars live-aboard med 3-4 dyk om dagen. Vi valde att dyka med Cairns Dive center och det var nästan en halv dags transfer ut från Cairns till båten som vi skulle bo på kommande 3 nätter. Vi valde att göra så många dyk vi hann med, från tidig morgon till nattdyk och fick uppleva många olika rev. Höjdpunkten var nog leopardhajen och mantan. Med 3 intensiva dykdagar återvände vi trötta och något slitna till Cairns. Nu hae vi 5 dygn kvar och hade tänkt ta oss upp till Daintree rainforest för att också hinna uppleva regnskog ett par dagar, men vi var helt enkelt för trötta efter alla äventyr så vi bestämde oss för att bli kvar i Cairns för att koppla av och bara vila några dagar innan den långa resan hem.

 

Sammanfattningsvis så är Australien stort och så otroligt mycket större än man tror samt mycket mer varierat än man tror, vi hade inte förväntat oss ett paradis ute bland öarna runt barriärrevet och hade nog gärna spenderat mer tid där, vi hade gärna hunnit med regnskogen och Ayers rock. Men det fanns för mycket att uppleva och med 30 dagar så räcker det inte till en hel kontinent om man ska hinna njuta. Det gäller att välja ut guldkornen och det upplever vi att vi verkigen gjorde ändå.